Elin Madeleine Larsson

sådärja. i måndags landade jag på andra sidan jorden. resan gick väldigt oväntat bra. 2 timmars flyg till paris, sov typ hela resan. framme i paris klockan typ nio och hade en väldig tur då jag hörde ett äldre par prata med en kille i stolen rätt över mig om att de skulle till miami och att han skulle hänga på dom och hitta gaten i paris. så så hej till killen och sa att jag också skule till miami och hört dom prata. han presenterade sig, Oskar och vi tog sällskap alla fyra. sagt och gjort, hittade faktiskt bussen vi va tvugna och ta till en annan terminal nästan direkt. det äldre paret skulle gå lite i taxfreen så jag och Oskar gick vidare till vår gate. en bra idé kom vi fram till då det blev en väldans kö efter oss på en kort stund. väl på planet skulle vi sitta långt ifrån varann, surt. så hade ingen att prata med på 10 timmar, fick väldans ont i rumpan hela tiden och dom visade typ en bra film, Ice age 3 :) den va kul. och ett vänner avsnitt. allt annat va crap och någon film på franska. (borde läst på mer mina tre år i skolan med franska, fattade typ noll). iallafall äntligen framme i miami, 20 grader varmat och jag gick runt i långarmat, hothot. så när jag kom fram till första kontrollen hade jag inte hittat min nya resekamrater ännu. så fick stå i en lång kö. när jag sedan fick visa pass och mitt gröna kort va de frågelek på gång. vad ska du göra här? ska du jobba? var får du pengar ifrån? hur har du råd att vara här i tre månader? vad jobbar du med hemma? fick iallafall en stämpel och fick gå vidare. så var det nästa kontroll, fler frågor. Men kom vidare! väl framme vid bagage fick jag vänta en ganska lång stund, så tillslut kom Oskar med det äldre paret. kändes skönt att få prata med någon trevlig igen. vi stod och fiskade resväskor ett tag och sedan gick vi vidare. och SÅKLART va det en kontroll till. där verkade inte han så övertygad om mej vad jag skulle göra där. så fick gå igenom en dörr och kom röntgade mina väskor och frågade samma frågor igen. plus om jag hade alkohol och cigaretter i väskan, yeahright NOT! Oskar verkade komma igenom lätt då han bara skulle stanna 17 dagar, han skulle förresten träffa en kompis som seglade här och hade bestämt sig i onsdags att åka. när vi äntligen kom fram till utgången hittade vi hans kompis. en vääldigt brun kille må jag säga, någon jag sattsar på ju om jag hinner sola vil säga. han erbjöd mig skjuts men jag visste ju att dom skulle hämta mig. så sa hejdå, bytte dock inte nummer, dumt! så lär ju inte umgäs med dem här i miami. fick vänta ett tag på Åsa då de kommit till fel gate. men tillslut, äntligen kom de! väl hemma i huset fick jag se mitt rum, har egen toa och dusch och internet hela tiden. kommer få en mobil med amerikanskt nummer, så jag kan ringa och smsa inom usa gratis. första kvällen tillbringades ute på trädgården, blev såklart pizza, haha. familjen är jätte trevliga, en väldigt energifull fyra åring som redan efter två dagar sagt att hon älskar mig och pussas och kramas hela tiden. bebisen på tre månader däremot fruktar jag lite för, tar inte flaskan än och det går ju inte göra något med dej typ. hon ska matas var tredje timma, OMG! igår vaknade jag kl. 5 på morgonen här, klockan är ju då typ elva hemma. vaknade och glodde film typ två timmar. sedan va dagen igång. vi åkte och handlade mat i stor mataffär, vi var på sagostund på biblioteket. sedan åkte vi hem och jag fick gå igenom lite. byta min första blöja, BLÄ! se hur tvättmaskinen funkar m.m. Åsa kommer åka till jobbet vid åtta på mogonen och då "börjar" jag. sedan har jag till cirka halv 7 att leka med barnen. EN UTMANING som sagt. än så länge känns det sodär med allt. visste ju att det skulle bli jobbigt i början så är ganska inställd på det. man måste ta bilden vart man än ska här, man går inte här, mycket märkligt. vi gick en promenad i området vi bor, så nu har jag ganksa kläm på hur det ser ut här. men sedan hur jag sak köra till allt, herregud hur ska det gå. jag hittar ju knappt i vaggeryd. så vi får väll se hur det blir de här. idag ver jag inte vad som händer. lekparken skulle jag tro. och träna bebisen på flaskan. George jobbar hemifrån så är det någon har han lovat rycka in. men palla behöva hjälp, näääääää! måste helt enkelt fixa det! det värsta som är just nu är att det är jobbigt med allt nytt, lära mej rutinerna och hitta överallt och lilla bebisen då. all motgång gör att jag saknar david så grymt mycket, trodde inte jag skulle vara såhär känslig med honom, men han är allt och jag längtar efter honom hela tiden. och vad jag kan förstå med hans sms saknar han mig galet mycket också. bilder har jag inte tagit några än, har varit för nervös och faktiskt lite grinig över flytten. men det kommer. byebye friends!

.