Elin Madeleine Larsson

om 43 dagar lämnar jag sverige och sätter mej på ett flyg, en 14 timmar lång resa till usa. där ska jag bo i ett hus i miami och ta hand om en 4 åring och en 3 månader bebis. om 43 dagar lämnar jag personer jag håller om varmast om hjärtat, vissa kanske jag ser igen om tre månader, andra kanske inte förrens om ett halvår eller så. 90 dagar i ett annat land utan min david. 12 veckor utan vänner som jag nästan pratar med varje dag. 3 månader utan min underbara matilda. om jag skulle säga att jag inte har resfeber, vore en lögn. men om ja sa att jag inte vill åka, skulle jag ljuga. för såklart vill jag åka. vaggeryd är en stor fet bubbla där det förtillfället inte händer någonting. jag är obekväm med vem jag är och osäker på det jag tror mej tro på. och jag tvivlar ibland på människorna runt omkring mej. och om jag tvivlar på människor jag säger mej älska, är det då vart att ge allt för dom? hade jag inte haft min david att kramas och pussas med varje dag hade jag inte stått ut en minut här mer. om jag inte hade haft min matilda att prata med varje dag hade jag inte klarat av denna trista håla längre. om jag kommer hem om ett halvår så vill jag ha förändrats och jag vill att jag under min resa kommer på vad jag egentligen vill. min resa kommer bevisa för mej vilka som stannat kvar i mitt hjärta när jag kommer hem. och jag önskar med hela mitt hjärta att du finns kvar när jag kommer hem. för även om jag är så grymt rädd för hur livet ser ut när jag kommer hem, så är detta min chans i livet att göra något, en dröm. och om det kommer förstöra det enda fina och meningsfulla jag har just nu, så kanske du inte är rätt ändå. men om mitt hjärta fortfarande slår för dej när jag kommer hem då hoppas jag du står kvar. 43 dagar sen lämnar jag dej, jag är rädd!

.