jag ska sakna dig i morgon.
tebax i bloggvärlden. idag läste jag en "bekants" blogg och upptäckte hur ärlig hon va på sin blogg, och jag måste säga att jag tyckte de va ganska fint. att skriva allt man inte kan säga till någon tycker jag ändå är en bra grej. för jag själv en sån person som håller dumma saker imon mej och även om jag vill säga de till någon vågar jag inte. så varför inte skriva de på en blogg så hela världen kan se hur man mår, och på de sättet får dom bestämma hur dom vill ta de, om dom ens vill bry sej.
men ja mitt liv de går framåt med stora steg och jag vet inte om jag är riktigt mogen och redo för de. men jag kör ändå som de ser ut nu. på måndag flyttar jag till jönköping och ska börja ta hand om mej själv. jag är skräckslagen! på jobbet har jag haft min upp och ner dagar måste man väl få säga. jag har svårt för alla nya människor då de ibland känns som att man får ta så mycket skit och tjat. men jag tar de och i förrgår gick de så långt att jag lipade typ sönder. visst att jag vet att jag är överdrivet känslig. men ibland får jag sån panik när de känns som om allt man gör är fel. men jag måste helt enkelt kämpa vidare. mest för att jag inte vill ge upp och dels för att jag inte vet vad jag skulle göra om jag slutade. men de finns också de dagar då jag går hem med ett leende och älskar de på något sät, så de är inte bara dåligt iaf. men något att nämna är ju att om jag inte haft jenny på jobbet hade jag inte ens orkat kämpa. tycker bara synd om david som får ta mitt dåliga humör när de varit en jobbig dag, stackars kille. jag hade inte varit förvånad om du lämnade mig nu.
igår va jag och emma på bio och efter de gick vi till twin och jag drack ALKOHOLFRITT, omg. de va inte igår. senaste månaden känns de som varje dag går att dricka på och jag gör de. men på ett sätt gillar jag de. så länge jag lyckas hålla mej upptagen med saker behöver jag inte tänka på att david snart börjar plugga. handbollen har dragit igång också, så just nu känner de verkligen som om jag inte kommer se honom så mycket framöver. vi har levt med distansen nu sen november typ, och vissa dagar vill jag bara ge upp och döda mej själv. för jag älskar dej som en galning, och jag vill ha dej som en tok. men att ha dej så sällan som jag gör får mej ibland att undra om längtan och saknaden gör att jag mår sämre. jag önskar så att vår tid kommer, för jag behöver dej.
de vänner jag haft i livet känns som bortblåsta. vill ni inte bry er så fine, jag ska inte göra de heller då. jag vet att allt är falsk och bedrägeri, och de har jag klara bevis på.
på måndag har jag bestämt mig för att glömma och gå vidare, de ger lixom inget att leva i de gamla och hoppas på förändring. jag ska ta dagen som den kommer, leva som jag vill. ta hand om dom som bryr sig om mej. ta tag i träning som en idiot, för om 6 månader har jag satt målet. då ska ja va fit igen! jag ska tänka positivt på jobbet, ingen ska trycka ner mej på de sättet de kännts ibland. de blir lixom till att sätta lock på öronen och inte bry sej. om ett år ska jag veta vad jag vill göra med de närmaste 3 - 4 åren. plugga kanske?
men ja mitt liv de går framåt med stora steg och jag vet inte om jag är riktigt mogen och redo för de. men jag kör ändå som de ser ut nu. på måndag flyttar jag till jönköping och ska börja ta hand om mej själv. jag är skräckslagen! på jobbet har jag haft min upp och ner dagar måste man väl få säga. jag har svårt för alla nya människor då de ibland känns som att man får ta så mycket skit och tjat. men jag tar de och i förrgår gick de så långt att jag lipade typ sönder. visst att jag vet att jag är överdrivet känslig. men ibland får jag sån panik när de känns som om allt man gör är fel. men jag måste helt enkelt kämpa vidare. mest för att jag inte vill ge upp och dels för att jag inte vet vad jag skulle göra om jag slutade. men de finns också de dagar då jag går hem med ett leende och älskar de på något sät, så de är inte bara dåligt iaf. men något att nämna är ju att om jag inte haft jenny på jobbet hade jag inte ens orkat kämpa. tycker bara synd om david som får ta mitt dåliga humör när de varit en jobbig dag, stackars kille. jag hade inte varit förvånad om du lämnade mig nu.
igår va jag och emma på bio och efter de gick vi till twin och jag drack ALKOHOLFRITT, omg. de va inte igår. senaste månaden känns de som varje dag går att dricka på och jag gör de. men på ett sätt gillar jag de. så länge jag lyckas hålla mej upptagen med saker behöver jag inte tänka på att david snart börjar plugga. handbollen har dragit igång också, så just nu känner de verkligen som om jag inte kommer se honom så mycket framöver. vi har levt med distansen nu sen november typ, och vissa dagar vill jag bara ge upp och döda mej själv. för jag älskar dej som en galning, och jag vill ha dej som en tok. men att ha dej så sällan som jag gör får mej ibland att undra om längtan och saknaden gör att jag mår sämre. jag önskar så att vår tid kommer, för jag behöver dej.
de vänner jag haft i livet känns som bortblåsta. vill ni inte bry er så fine, jag ska inte göra de heller då. jag vet att allt är falsk och bedrägeri, och de har jag klara bevis på.
på måndag har jag bestämt mig för att glömma och gå vidare, de ger lixom inget att leva i de gamla och hoppas på förändring. jag ska ta dagen som den kommer, leva som jag vill. ta hand om dom som bryr sig om mej. ta tag i träning som en idiot, för om 6 månader har jag satt målet. då ska ja va fit igen! jag ska tänka positivt på jobbet, ingen ska trycka ner mej på de sättet de kännts ibland. de blir lixom till att sätta lock på öronen och inte bry sej. om ett år ska jag veta vad jag vill göra med de närmaste 3 - 4 åren. plugga kanske?
Kommentarer
Trackback