Elin Madeleine Larsson

hejsansvejsan :)
ligger här i min säng i min lägenhet i jönköping.
och så här är läget; jag har sagt upp min lägenhet, jobbar fram till jul på rydbergs bar och matsal, har nästan tömt min lägenhet på prylar & är i full gång med att planera inför mitt livs största & bästa resa som går av stapeln den 27 december. jag ska då sätta mig på ett flyg ner till thailand och underbara tessan kommer stå på flygplatsen i phuket och möta upp mig! sen börjar de ljuva livet, ska leva backerpacker liv i cirka sex veckor, sola, bada och verkligen bara tänkt på mig själv. kan inte bli bättre.
allt började med att tessan fråga om jag ville komma ner en vecka eller två till thailand och leva loppan med henne, och i flera veckor har jag tänkt och tänkt och tänkt. och i början av veckan så bara körde jag, bokade flyg ner, sa upp min lägenhet & sa till jobbet att jag drar.
och jag ångrar just nu ingenting! det är inte de att jag inte gillade jobbet, det var/är helt okej lixom. men bara tanken varje dag på att jag går till jobbet och kommer hem till en tom lägenhet, att jobba varje helg & att inte "leva" har varit tufft de senaste halvåret, eller snarare året. jag känner mig riktigt felplacerad på denna jord på någon dumt sätt. de som jag trodde va mina vänner känns som om de inte existerar längre. david är en upptagen man som just nu har inget annat än plugg och jobb i huvudet, vilket jag förstår!
så någonstans där är jag, och bara känner mig misslyckad!
den har resan som inte är så långvarig men ändå så värd all uppoffring, känns som om jag på något sätt ska försöka få bitar på plats.
för vad vill jag? jag har ingen aning.
att träffa tessan ska bli toppen, när jag bodde med henne en månad i england va sinnessjukt bra, att ha en person nära som man verkligen gillar och bryr sig om varje dag är så härligt, det ger så mycket glädje.
och david, åh min david. att inte kunna prata med dej varje dag, så som vi lever just nu. så många telefonsamtal, så många saknade minuter, timmar & dagar efter dej. det är sjukt. du behöver inte mej så som jag behöver dig, men jag är galet beroende av dej. och de gånger som de varit riktigt dåligt och emellan mellan oss, det finns inte en ändå gång jag dagen efter ångrar allt och bara saknar dej. visst vi vet inte var vi kommer stå om ett år, eller ett halvår, eller ens om två månader när jag kommer hem. men jag önskar med hela mitt hjärta att vi klarar den långa tiden tills vi kan någon dag förhoppningsvis bo tillsammans. och vara vi! jag älskar dig med allt, du är allt, förstå det. please dont leave me !
nu undrar man ju också vad jag ska göra när jag kommer hem, yes! det får vi helt enkelt se! har lite planer och backups, men det blir att ta tag i sen, nu ska jag bara leva.
familjen har bestämt att vi i år skulle lotta vem man skulle köpa julklapp till, mest för att lillebror inte hade pengar till massa presenter och ingen riktigt orkade lägga tid på de. så jag ska köpa till storebror calle. vad ska man köpa till en 24 årig kille som har det mesta?! sen ska vi också köpa 2 klappar för femtio spänn och köra någon lek.
och vänner, i år är första gången på år och dar jag ska vara ledig HELA jul och nyår :) SICK! nyår ska ju firas på krabi i thailand också, fan kan inte kännas bättre än just nu.
puss på er!