hon lämnade ett leende på vår jord, som en sol som värmer oss .

att tre människor i min närhet skulle försvinna över en natt, att jag skulle få ett så hemskt samtal, nej de kunde jag inte i min vildaste fantasi tänka mig. det som hänt är så tragiskt, och jag vet att jag inte är ensam om att vara ledsen och tom. det går inte en minut utan att man tänker på er. vi kommer sakna er så kära vänner och arbetskamrater.

och jag minns sista gången jag såg er, och jag fattar inte att det skulle vara det sista jag sa till er.

vi ses i Nangijala !

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback