vem är jag ikväll?
herregud va de kan bli tokigt. hade en skitdålig torsdag, riktigt kass. och igår pricken över i så skär jag mig i fingret på jobbet, mitt under middagen. och svimmar och får gå hem. en lite avskuren nagel och ett ont finger idag är vad som blev av den hela kabaliken. idag ska ja jobba på hok, i herrgården. känns sjukt gött måste ja säga, träffa människor man kan prata med och få va lite galen på jobbet igen för en gångs skull. där får man ju faktiskt va lite tokig och prata oavbrutet.
matilda är hemma, saknar henne.
aldrig ska ja låta mig köras över igen.
idag fick jag höra ett par sanningens ord. jag måste börja tänka på mej själv och skita i vad andra tycker !
jag saknar dej inte, vad jag än säger. jag ljuger så bra.
jag vet inte längre vem jag är eller vad jag vill. jag lever inte längre för de jag trodde på förrut. de finns inte mer. var står jag? och var är du/ni? det är en sak att inte bry sig. men hallå snälla ett hej vore fan kanon någon dag. i morgon är en ny dag, hejdå!
jag saknar dig inte.
för allt jag vill ha är allt du inte är
nej jag bryr mig inte om vad du säger
för allt jag vill ha är allt du inte är
du ska aldrig få krossa mitt hjärta igen
vill aldrig känna så här igen
jag behöver respekt, jag behöver kärlek, inget där emellan
jag kommer inte säga de till dig om du inte ser de
för allt jag vill ha är allt du inte är
jag kan inte leva med eller utan dig.
ännu en gång hemma efter en sen kväll på studion. jobbade 16 till 01.30 ikväll och håvade in en heldel dricks tillsammans med bästa jennypenny. en kväll som denna känns tanken på att bo och jobba i stan ändå helt okej. två dagar kvar tills jag flyttar och just i detta nu är jag förväntansfull som tusan. min lägenhet kommer bli fin, jag har massa planer. och på tal om annat så kom jag ikväll på att jag hatar pokjvänner är med X, jag vet att jag själv kan va de. men gaaah vad jag har svårt för att veta att du inte är med mej utan med henne ikväll. även om jag säkert inte behöver oroa mig alls så är de bara en öm punkt. en punkt jag hatar att jag ens bryr mej om, för vad gör de lixom egentligen att ni träffas?! ni har ju samma vänner. och där har vi nog svaret, ni har samma vänner och umgås i samma gäng. vi har inga samma vänner och vi umgås nästa alltid bara med varandra när vi ses, vi har inga samma vänner. ibland kan de kännas som om du inte vill att jag ska vara med när du är med dina vänner, vrickat. nu är jag ledig till onsdag klockan 18 :) hur sweeeeet är inte inte på en skala mellan ett och tio?!?!?!
vem är jag? och vem faaaaaaaan är du?
jag har verkligen inget kvar här mer, sjukt!
vem är jag? och vem faaaaaaaan är du?
jag har verkligen inget kvar här mer, sjukt!
kom ihåg mig då.
winnerbäck va kung, men melissa horn va bäst!
misstagen jag gjort ska jag aldrig göra om igen. för jag vill inte förlora dej.
misstagen jag gjort ska jag aldrig göra om igen. för jag vill inte förlora dej.
jag ska sakna dig i morgon.
tebax i bloggvärlden. idag läste jag en "bekants" blogg och upptäckte hur ärlig hon va på sin blogg, och jag måste säga att jag tyckte de va ganska fint. att skriva allt man inte kan säga till någon tycker jag ändå är en bra grej. för jag själv en sån person som håller dumma saker imon mej och även om jag vill säga de till någon vågar jag inte. så varför inte skriva de på en blogg så hela världen kan se hur man mår, och på de sättet får dom bestämma hur dom vill ta de, om dom ens vill bry sej.
men ja mitt liv de går framåt med stora steg och jag vet inte om jag är riktigt mogen och redo för de. men jag kör ändå som de ser ut nu. på måndag flyttar jag till jönköping och ska börja ta hand om mej själv. jag är skräckslagen! på jobbet har jag haft min upp och ner dagar måste man väl få säga. jag har svårt för alla nya människor då de ibland känns som att man får ta så mycket skit och tjat. men jag tar de och i förrgår gick de så långt att jag lipade typ sönder. visst att jag vet att jag är överdrivet känslig. men ibland får jag sån panik när de känns som om allt man gör är fel. men jag måste helt enkelt kämpa vidare. mest för att jag inte vill ge upp och dels för att jag inte vet vad jag skulle göra om jag slutade. men de finns också de dagar då jag går hem med ett leende och älskar de på något sät, så de är inte bara dåligt iaf. men något att nämna är ju att om jag inte haft jenny på jobbet hade jag inte ens orkat kämpa. tycker bara synd om david som får ta mitt dåliga humör när de varit en jobbig dag, stackars kille. jag hade inte varit förvånad om du lämnade mig nu.
igår va jag och emma på bio och efter de gick vi till twin och jag drack ALKOHOLFRITT, omg. de va inte igår. senaste månaden känns de som varje dag går att dricka på och jag gör de. men på ett sätt gillar jag de. så länge jag lyckas hålla mej upptagen med saker behöver jag inte tänka på att david snart börjar plugga. handbollen har dragit igång också, så just nu känner de verkligen som om jag inte kommer se honom så mycket framöver. vi har levt med distansen nu sen november typ, och vissa dagar vill jag bara ge upp och döda mej själv. för jag älskar dej som en galning, och jag vill ha dej som en tok. men att ha dej så sällan som jag gör får mej ibland att undra om längtan och saknaden gör att jag mår sämre. jag önskar så att vår tid kommer, för jag behöver dej.
de vänner jag haft i livet känns som bortblåsta. vill ni inte bry er så fine, jag ska inte göra de heller då. jag vet att allt är falsk och bedrägeri, och de har jag klara bevis på.
på måndag har jag bestämt mig för att glömma och gå vidare, de ger lixom inget att leva i de gamla och hoppas på förändring. jag ska ta dagen som den kommer, leva som jag vill. ta hand om dom som bryr sig om mej. ta tag i träning som en idiot, för om 6 månader har jag satt målet. då ska ja va fit igen! jag ska tänka positivt på jobbet, ingen ska trycka ner mej på de sättet de kännts ibland. de blir lixom till att sätta lock på öronen och inte bry sej. om ett år ska jag veta vad jag vill göra med de närmaste 3 - 4 åren. plugga kanske?
men ja mitt liv de går framåt med stora steg och jag vet inte om jag är riktigt mogen och redo för de. men jag kör ändå som de ser ut nu. på måndag flyttar jag till jönköping och ska börja ta hand om mej själv. jag är skräckslagen! på jobbet har jag haft min upp och ner dagar måste man väl få säga. jag har svårt för alla nya människor då de ibland känns som att man får ta så mycket skit och tjat. men jag tar de och i förrgår gick de så långt att jag lipade typ sönder. visst att jag vet att jag är överdrivet känslig. men ibland får jag sån panik när de känns som om allt man gör är fel. men jag måste helt enkelt kämpa vidare. mest för att jag inte vill ge upp och dels för att jag inte vet vad jag skulle göra om jag slutade. men de finns också de dagar då jag går hem med ett leende och älskar de på något sät, så de är inte bara dåligt iaf. men något att nämna är ju att om jag inte haft jenny på jobbet hade jag inte ens orkat kämpa. tycker bara synd om david som får ta mitt dåliga humör när de varit en jobbig dag, stackars kille. jag hade inte varit förvånad om du lämnade mig nu.
igår va jag och emma på bio och efter de gick vi till twin och jag drack ALKOHOLFRITT, omg. de va inte igår. senaste månaden känns de som varje dag går att dricka på och jag gör de. men på ett sätt gillar jag de. så länge jag lyckas hålla mej upptagen med saker behöver jag inte tänka på att david snart börjar plugga. handbollen har dragit igång också, så just nu känner de verkligen som om jag inte kommer se honom så mycket framöver. vi har levt med distansen nu sen november typ, och vissa dagar vill jag bara ge upp och döda mej själv. för jag älskar dej som en galning, och jag vill ha dej som en tok. men att ha dej så sällan som jag gör får mej ibland att undra om längtan och saknaden gör att jag mår sämre. jag önskar så att vår tid kommer, för jag behöver dej.
de vänner jag haft i livet känns som bortblåsta. vill ni inte bry er så fine, jag ska inte göra de heller då. jag vet att allt är falsk och bedrägeri, och de har jag klara bevis på.
på måndag har jag bestämt mig för att glömma och gå vidare, de ger lixom inget att leva i de gamla och hoppas på förändring. jag ska ta dagen som den kommer, leva som jag vill. ta hand om dom som bryr sig om mej. ta tag i träning som en idiot, för om 6 månader har jag satt målet. då ska ja va fit igen! jag ska tänka positivt på jobbet, ingen ska trycka ner mej på de sättet de kännts ibland. de blir lixom till att sätta lock på öronen och inte bry sej. om ett år ska jag veta vad jag vill göra med de närmaste 3 - 4 åren. plugga kanske?